Jag gillar alla möjliga typer av lopp. De stora har sin charm med nerven, publiken och folkfesten. De mindre ha en annan charm i sitt gemyt, enkelhet och gräsrotskänsla. Till den senare kategorin hör Strängnäs Halvmarathon, som jag detta år hade möjlighet att deltaga i. Det blev en blåsig historia med vindar som i sina byar kanske rent av nådde stormstyrka (minst kuling i alla fall).

Och här är hur det gick: